Jag måste ständigt höra den lilla väckarklockan i mitt huvud om hur det egentligen är. Inte lyssna på någon annans historia, någon annans uppfattning eller tänkande. Det ända som räknas är vad man själv vet. Vet jag sanningen bakom det hela, då ska det räcka. Då ska jag inte behöva gå runt med den oroande känslan om vad andra säger eller tycker, bara jag själv vet, då ska det räcka, inget mer. 

Men tyvärr, tyvärr kan jag inte få in det i mitt huvud. Jag måste varje dag, varenda jävla dag övertyga mig om sanningen, att jag ska lyssna på mig själv. Ingen annan. Men ändå, jag ramlar tillbaks, tillbaka till samma fälla varje dag. Samma fälla om att jag ska bli övertygad om det jag vet, det vet jag och ingen annan, och det jag vet är sanningen bakom det hela, inget annat jävla påhitt som människor här i världen ständigt ska komma med kommentarer om hur just dem vet vad som är sant och inte sant. Men om bara jag vet sanningen, då ska det räcka. Men jag är ändå så sjukt tacksam över att jag har mina nära som stöttar mig, som ser till att jag inte går osäkert i mina tankar. Bara jag vet, då ska ingen annan behöva veta.

 

 

Turn me on 

nothing but human.

 

 

Okej.. Denna bilden tog för exakt 1 år sedan. Efter ett år ser jag betydligt mycket annorlunda ut, har förändrats en hel del. Men jag bjuder på denna bilden ändå då den har massa minnen i sig.

Men nu iår blir det ändring, ska fira med ungefär samma gäng men vi kommer vara betydligt mer folk och sitta inne hos en kompis. Ska bli grymt!

Sitter nu i skolan och väntar på att nästa lektion ska börja, vilket är svenska. Sedan efter det har vi matte i 40 min och sedan slutar vi, lycka! 

One night and one more time
Thanks for the memories
Even though they weren't so great
He, tastes like you, only sweeter

Det här med nationella då. Alla hittills har gått hyfsat bra för mig, speciellt engelskan som vi hade idag. Tror det nog att det gick lite exat bra där. 

Egentligen tycker jag att nationella är lite onödigt. Jag menar man gör ett prov, som blir rättat av sina lärare (vissa kan skickas in till kommunen) men vad händer sen? Om man blir underkänd på proven räknar dem nästan ändå inte med det. Sen lär man sig liks mycket om man bara har vanliga prov. 

Jag kommer ihåg innan, innan vi hade börjat med nationella. Hur ordet just "nationella" gjorde mig nervös. 

Men nu, nu när jag sitter med proven framför mig på lektionen, känns det som ett helt vanligt prov. Ett prov som jag bara måste visa mitt bästa på.